Sanna / snapshots

“Jag vill att du har dina prioriteringar klart för dig. Vad är viktigast för dig?” 

Den frågan ställde min sprillans nya PT till mig igår. Det var ett första möte, där vi gick igenom mina vanor och gjorde några tester för att han skulle se hur läget var. 

“Träning före allt”, svarade jag. Ja, det låter dramatiskt. Men när min kropp inte mår bra, så mår inte jag heller bra, och det spiller över på allt i livet, som jobb och vänner. 2010 var mitt nyårslöfte att prioritera jobb före allt. Det var ett rätt dumt nyårslöfte, men vissa misstag måste man helt enkelt göra för att lära sig. “Träning före allt”, var mitt löfte 2011. Det var mitt bästa nyårslöfte någonsin. 

Men att träna mycket är inte per definition bra för en. Inte om man tränar fel. Jag sprang en del första halvan av 2011, men slutade för att det inte kändes helt bra i kroppen. Jag har inte vågat köra hårt i gymmet med vikter, för jag har varit osäker på om jag gör rätt och hur jag ska bygga upp kroppen på bästa sätt. Efter gårdagens diskussion med herr PT är jag rätt glad över det.

Så, i nuläget är jag väldigt stel. Har en överrörlig svank. Ingen stabilitet att tala om. Vi kommer börja från grunden, med rörlighet- och stabilitetssövningar i en månad. Det kommer handla om att träna rätt. Och så blev jag väldigt starkt avrådd från att dansa. Det kommer göra mer skada än nytta för mina leder. 

När han förklarade detta för mig tittade han på mig som om han väntade sig invändningar, eller kanske att jag skulle se nedslagen ut. Men jag känner mig inte ett dugg nedslagen. Ja, att träna hårt är mycket mer min kopp te än att göra grundliga övningar. Men det är ju därför jag vill börja träna med PT, för att få hjälp med sånt jag själv är dålig på. Och börjar vi på botten finns det en jäkla massa jobb och resultat att se fram emot. Nu jäklar kör vi, 2012!