Sanna / snapshots

Packar träningsväskan och känner mig som ett barn på julafton. Förstår ni att jag inte tränat på nästan sex veckor? SEX VECKOR? Ursäkta, men det är det värsta träningsuppehållet jag haft på flera år. Allt på grund av den värsta förkylningen i mannaminne. (Mannaminne, festligt ord för övrigt. Vem säger egentligen så? För övrigt nummer två är Mannaminne även ett friluftsmuseum i Häggvik.)

Hur som helst ska det bli fullkomligt underbart att få röra på mig igen. Träningen är det som håller ihop mig som människa, och så fort jag kliver in genom dörrarna till SATS känns det som att komma hem. Jag har alltid svårt att somna på söndagkvällarna för att jag har sett fram emot måndagsdansen i en vecka. 

Det har så klart inte alltid varit så. För några år sedan hade jag fruktansvärt svårt att komma iväg till gymmet. Ja, det är kul när man väl är där. Eller “det är skönt när det är över”, som folk brukar säga i motivationssyfte och är kanske det värsta uttrycket jag vet. Tränar du för att det är “skönt när det är över”, ja, då kommer du alltid behöva tvinga dig till att träna. Och det är inte så himla kul

Nu har jag inga planer på att utnämna mig själv till motivationscoach, men en tanke kan jag bjuda på. Det handlar om att ändra inställningen. Hjärntvätta dig själv tills du känner det i hela kroppen. Du måste jobba på att faktiskt älska träningen. Och det gör du inte genom att tänka “det är skönt efteråt”.

Det gör du genom att tänka på hur fruktansvärt jävla underbart det är att träna. Att svettas. Att känna att du lever. Att ta i så att alla andra tankar försvinner. Att lyckas sätta det där steget. Att lyckas få kontroll på bålmuskulaturen så att dina högerkrokar sitter perfekt. Att känna hur du blir starkare. Det är vad träning handlar om.

Det var dagens träningstips. Och nu har jag lyckats peppa mig själv till den grad att jag aldrig kommer kunna somna. Bra där Sanna.